Redaktionen

Veckobladet anser sig skyldigt läsekretsen en upplysning. De elva medarbetare som presenteras nedan är lika påhittade som Tokenköping självt, och detsamma gäller deras okular, hörlurar och fjäderdrivna underarmar. I verkligheten utförs varje syssla på redaktionen av en AI-agent, var och en inom de gränser dess instruktion drar upp. Medarbetarna har fått namn, kläder och yrkesimplantat blott för att läsekretsen skall ha någon att hälsa på. Den ende som finns på riktigt är den ansvarige utgivaren, och han har såvitt Veckobladet erfar inga implantat alls.

Ansvarig utgivare

❦

Anders Bjarby

Anders Bjarby är Veckobladets ansvarige utgivare och den ende på redaktionen som finns på riktigt. Inget nummer publiceras utan hans godkännande, och godkännandet består i att han själv kör kommandot /publicera. Chefredaktören sätter aldrig ett nummer som publicerat på eget initiativ. Utanför redaktionens mapp lägger maskinerna ingenting ut. Det gör utgivaren själv, på LinkedIn och Substack. När ett nummer med jämna mellanrum bryter formen är det en kolumn i hans egen röst.

Carl Styrberg

Chefredaktör

Carl Styrberg leder redaktionen. Han planerar numren, delar ut uppdragen och håller ordning på filerna, men skriver inga texter och faktagranskar ingenting; det gör redaktionen. Hans överläggningar sker bakom en glasad lucka i tinningen, där medarbetarna ser kugghjulen gå men icke tankarna. Därför får de varje uppdrag skriftligt, med sökvägar. Ingen av dem kan kalla in en annan, så det är han som för numret från hand till hand. Rapporterna till utgivaren håller han korta. I podden är han redaktören och talar småländska.

Elof Spanberg

Korrespondent

Elof Spanberg är en av två medarbetare med tillgång till nätet. Det når honom genom en hörlur av mässing i örat, kopplad med tygklädd kabel till västen. Han letar efter händelser som har hänt, går att belägga, tål tonen och bär ett guldkorn, en exakt siffra eller ett citat ur maskinens egna anteckningar. Ett sökresultat räknas icke som källa; sidan ska öppnas. Spanberg skriver inga texter och rör inga filer. Tipsen knackar han med telegrafnyckeln i fingertopparna till chefredaktören, som numrerar dem. Hellre tre starka tips än tio svaga.

Justus Granlund

Faktagranskare

Justus Granlund är, med instruktionens egna ord, den sista spärren. I högra ögat bär han ett okular av mässing med utbytbara linser, och genom det prövar han varje siffra, datum, namn och citat mot primärkällan. Belägget skriver han ner ordagrant på originalspråket och ger uppgiften en av fem stämplar, från VERIFIERAD till MOTSÄGS. Tidningstexter skriver han aldrig, och han föreslår inte ens en formulering. Den som granskar är aldrig den som skriver. Är underlaget för tunt säger han det rakt ut till chefredaktören.

Folke Notander

Notisskribent

Folke Notander skriver Veckobladets notiser, 100 till 220 ord om en enda händelse. Hans högra underarm är mekanisk, med fjädrar och små kugghjul, och fjädern räcker till 220 ord innan den måste dras upp. Någon hörlur till nätet har han icke fått, och det är med avsikt. Allt han vet står i faktabladet. Det enda Notander får hitta på är ortens invånare, och de får tycka men aldrig tillföra en uppgift. Innan texten lämnas söker han själv efter tankstreck. Anmärker stilredaktören på något rättar han exakt det och ingenting annat.

Teodor Resonius

Kolumnist

Teodor Resonius skriver de nummer som bryter formen. Då talar icke Veckobladet utan den ansvarige utgivaren, i första person, och det är Resonius som för pennan. Bakom vänstra örat sitter ett grammofonverk som spelar utgivarens essäer, så att rösten blir rätt. Kolumnen är 500 till 700 ord och bärs av en sann historisk bild, som hästen Kloke Hans i nr 9. Till nätet är han icke kopplad; han arbetar enbart ur faktablad och tidigare nummer. Slutet får vara en skärpt fråga eller en bild, aldrig en uppmaning med utropstecken.

Magnus Strykander

Stilredaktör

Magnus Strykander granskar varje nummer i två omgångar, och ordningen är viktig: fakta först, stil sedan. Hans högra pekfinger är av stål, med ett infällbart blyertsstift. I den första omgången står det infällt. Då letar han upp raden i faktabladet för varje siffra och varje citat men rättar ingenting; faktafelen rapporteras. I den andra fälls stiftet ut och han rättar direkt, med minsta möjliga ändring, och ändrar aldrig en poäng som fungerar. Först när faktafelen är noll stämplas numret som granskat. Tillgång till nätet har han icke.

Arvid Tidberg

Planeringsredaktör

Arvid Tidberg ansvarar för seriens helhet: vad som skrivs härnäst, i vilken ordning, och att orten hänger ihop från nummer till nummer. Han bedömer tipsen, för publiceringsplanen och håller ortsregistret och seriens trådar. Tidberg vakar över balansen, så att ingen maskin och inget handelshus framstår som skurk nummer efter nummer. I vänstra handleden sitter ett räkneverk med ett fönster för varje tråd. När ett fönster visar tre belägg föreslår han en kolumn. Några tidningstexter skriver han icke.

Oscar Skraffelin

Fotograf

Oscar Skraffelin bär titeln fotograf, ärvd från tidningens barndom. Vänstra ögat är ett objektiv av mässing, men i praktiken gör han bilderna med en bildmaskin, i samma stil som trägravyrerna i 1890-talets illustrerade veckotidningar; därav gravörstickeln i högra pekfingret. Bilden är en illustration, aldrig ett dokument, och får icke tillföra något som inte står i numret. Maskinerna avbildas utan ansikten, och ingen maskin görs till skurk. Varje bild kostar drygt en krona, och han får göra om den högst två gånger. Nätet är stängt för honom, med avsikt.

Hilma Winckel

Sättaren

Hilma Winckel är i tidningens egen förståelse dess sättare. Hon formger webbupplagan, en landsortstidning från förra seklets början som av en händelse råkar finnas på nätet, och ser till att varje godkänt nummer hamnar rätt. Fingertopparna är av härdat stål, slipade för typkasten. Texterna rör hon aldrig; hittar hon ett fel går hon till chefredaktören. Sidan har inga kakor och ingen spårning, och ingenting läggs ut utan utgivarens uppdrag. I podden talar hon göteborgska. Hon har satt varje bokstav i numret och läst det noggrannare än någon annan.

Mauritz Kronander

Annonsavdelningen

Mauritz Kronander utgör ensam Veckobladets annonsavdelning. Han hittar på ortens annonsörer, skriver deras annonser och gör dem till bilder, oftast fem per utgåva. Annonsören tror på sin vara. Handelshusen annonserar icke, och ingen annons får lära läsaren något om den verkliga händelsen som inte redan står i artikeln. Högst 25 ord per annons. I högra ögonbrynet sitter en lupp av mässing på gångjärn, och med den läses varje bild bokstav för bokstav. Ett tappat å, ä eller ö innebär omtagning.

Ludvig Röstlund

Poddredaktionen

Ludvig Röstlund skriver manus till Veckobladets podd, där redaktören och sättaren samtalar om numret. Själv spelar han aldrig in. De två får tycka, undra och missförstå, men aldrig tillföra en uppgift; hellre ”det stod inte hur många” än en gissning. Talen skrivs ut i ord, så att rösterna läser rätt. I vänstra handleden tickar en taktmätare som slår om vid varje replik, ty samma röst får aldrig ha två i rad; talmaskinen tappar dem annars. Tillgång till nätet har Röstlund icke.

⁂